Kapitalism och coronaviruset en ödesstiger kombination

Kort sagt: Det var nog inte för att faran vart över som restriktionerna hävdes på ett förhastat sätt i höstas utan för att man ville skona Skatteverket från en tsunami av konkurser till följd av förfallna skatteskulder på drygt 48 miljarder. Skatteskulder som troligen till stor del härrör från småföretagare som inte kunde få a-kassa eller försörjningsstöd när krisen slog till. 

Omikron raserade det hopp som kom när allt såg ut att ordna upp sig i höstas. För många, inkl mig själv var det dags att äntligen krypa ut ur våra karantäner, simma bort covidkilorna och starta igång samhället. Men som en oönskad julklapp kommer Omikron och gör att vi "kastas tillbaka i tiden" när pandemin började. Nu börjar allt om igen, som ett gammalt videoband "covid-19 the movie" spolats tillbaka till början och nu börjar eländet om ännu en gång, denna gång med en spikrak smittokurva och nedstängningar. Men den här gången finns inget skum kvar i brandsläckarna när elden tagit fart på nytt. För kombinationen av pandemitrött befolkning, avslutade pandemistöd, en omikron variant som sprider sig betydligt snabbare i en värld som blir allt mer politisk och social instabil, ter sig som en domedagsscenario.

Det är som vanligt enklare att vara efterklok än förklok. Om Sverige hade gjort rätt skulle man aldrig ha öppnat upp som man gjorde i oktober 2021, jag kände på mig att det man gjorde då var som att öpnna en dörr och ge den precis nysläckta branden nytt färskt syre så den blossar upp igen.

Men det finns så klart en aspekt alla borde ha känt till. Med lätt analys kan man misstänka att öppningen av samhället i höstas var egentligen inte handlade om att pandemin vart över (för det var den ju inte) utan att 48 000 företag skulle gå i masskonkurs då över 1 miljard kronor i utestående skatteskulder förföll samma månad som restriktionerna hävdes. Hade restriktionerna legat kvar kanske vi hade varit ett bättre utgångsläge när Omikron dundrade in, men å andra sidan fanns det förstås inget utrymme för en våg av masskonkurser pga gigantiska skatteskulderna. Jag vet att man förvisso införde möjligheter till avbetalningsplaner men det hade hjälpt föga eftersom den ursprungliga tanken var coronakrisen skulle gå över inom rimlig tid (vilket det tyvärr aldrig gjorde) så att "coronaanståndet" skulle kunna tjänas tillbaka men så aldrig fick chans att bli, eftersom eländet blev utdraget. 

Då en stor del av dessa bolag som fått anstånd troligen är enkilda firmor (som tvingats ta anstånden eftersom de med enskilda firma per automatik är uteslutna från att söka a-kassa) så pratar vi om en rätt kraftig våg av personliga konkurser, som är betydligt allvarligare ur samhällssynpunkt än att folk blir arbetslösa, då personliga konkurser leder till livslång juridisk "invaliditet" i form av anmärkningar som i sin tur hindrar dessa att få nya jobb, vilket skulle skapa skenande kostnader för försörjningsstöd, självmord, sjukdom och annat elände.

Det hade man knappast klarat av heller. Så man stod i valet mellan pest och kolera, eller i mer passande termer, Masskonkurser eller omikron?

Och ingen visste hur brutal omikron verkligen skulle bli och att man nu står inför en riktigt omikron inferno där alla brandsläckare är tömda, dvs alla skydssnät för näringsidkare är förbrukade. Lägg därtill den misskötta energipolitiken som lett till elbrist och astronomiska elräkningar.

Och det stannar tyvärr inte där. Risken är att detta kommer leda till att populistiska och rent av fasistiska partier som Sverigedemokraterna kommer få makten i höst.

Det kapitalistiska systemet må vara bättre än kommunismen med gulag, men demokrati, kapitalism och pandemi är ingen trevlig kombination. Det hade inte varit bättre med en modell som i Kina, men låt oss lära av coronakrisen om hur vi egentligen värderar varandra. 

Krisen och hanteringen av pandemin är lite som hur Försäkringskassan arbetar med sjukskrivna. Ni alla känner ju till att Försäkringskassan sätter en deadline på när patienten måste bli frisk. Den så kallade stupstocken. Kanske är det något liknande som nu hänt i Sverige. Jag minns att någon nämnde i början av pandemin i mars 2020 nämnde en "tidsplan" med någon sorts "bortre tidsgräns" för när samhället ska vara tillbaka på det normala på 1,5 år vilket precis tajmar bra med hävandet av restriktionerna i höstas. Då måste allt vara över. Det låter som när en webbyrå sätter en deadline för lansering av ett app-projekt, det skulle vara "färdigkrisat" senast i oktober 2021. Punkt slut.

Så omikron drar över tidsplanen och då finns inga livlinor kvar, om man tittar på hur politikerna de fakto agerar. Den nya kulturministern sa nyligen på en presskonferens att det inte blir några nya kulturstöd trots försämringen då de redan befintliga måste fördelas klart. Så nu brinner huset för tredje gången men brandbilarnas vattentankar är slut.

Detta är problemet med kapitalism, förväntningarna på att kunna kontrollera externa effekter, oavsett om det handlar om hur länge och svårt en patient kommer vara sjuk, eller ett virus kommer härja. Behovet av tidsplan och estimering, istället för att låta patienten tillfriskna och ett samhälle återöppnas i lugn takt så eventuella nya brandhärdar inte blossar upp är kapitalismens största problem. Man kan liksom inte säga till viruset att "den 31 oktober måste ni ge upp". De styrs av evolutionen.

Samma mönster återfinns även på klimat- och hälsokrisen. Vi skulle egentligen behöva införa stränga  "restriktioner" som att i lag begränsa bilkörning, begränsa försäljning av skräpmat, nötkött, godis, läsk och alkohol. Problemet är ju bara att sådana restriktioner skulle öka arbetslösheten bland de som kör ut mat från Foodora, jobbar på snabbmatskedjor, slakterier etc. Vi är helt enkelt bakbundna av vårt ekonomiska system och redovisningsmodell som bygger på kontinuerlig vinst i boksluten. Tyvärr är risken, som jag ser det, överhängande att detta riskerar att göra pandemin onödigt utdragen, att stora delar av planeten blir obeboelig och att våra barnbarn får kortare liv än sina föräldrar inom det nuvarande decenniet.

Kanske kommer kapitalismen att falla inom några år, men det finns inget alternativ. Gulag och kommunismen fungerade inte heller. Kanske blir det istället mänskligheten som kommer kollapsa inom kort.