"Om offentlig hängning inte avskräcker knarklangarna i Iran hur kan vi tro att risken för en stroke eller död avskräcker från ytterligare en hamburgare?"

Vi behöver hitta nya perspektiv för att bekämpa den eskalerande fetman i samhället. Själv har min buk växt rejält, så när som en höggravid tjej, på grund av den extrema stressen av den situation mitt musikföretag försatt mig sedan 16 år tillbaka.

Men jag tror att alla vill göra rätt. Även jag. Men det är bristen på alternativ. Vår historia har visat att vår envisa tro på avskräckning för att få bort omoraliska, olagliga eller ohälsosamma beteenden ändå inte leder någon vart. Antalet mord i USA minskade till exempel inte när den elektriska stolen kom. Inte heller har offentliga hängningar avskräckt varken knarklangarna eller bögarna i Iran. Jag anser att detta kan användas till att förstå varför många, trots riskerna för allvarliga sjukdomar, invaliditet och tidig död inte har fått folk att avstå ohälsosamma vanor. För precis som att knarklangaren i Iran drivs av överlevnadsinstinkt så är våra dåliga beteenden också en överlevnadsinstinkt.

Det handlar om bristen på stimulans, och detta kan även utöver ekonomi och utbildning förklara varför socioekonomiskt svagare grupper har större förekomst av fetma och diabetes än till exempel högutbildade och högavlönade. Traditionellt har dessa klyftor förklarats av att de högavlönade och högutbildade både har bättre allmänbildning, kan avvara omedelbar belöning samt råd med personlig tränare men också en mer meningsfull framtid att faktiskt vara rädd om, till skillnad från de svagare grupperna som inte ser någon framtid utan bara lever i nuet.

Men jag tror det finns en förbisedd faktor. Bortsett från utbildning och tillgång till pengar så har de välbeställda ofta ett mycket mer meningsfullt och stimulerande liv. De har ofta hobbies, stora sociala nätverk, förtroende för framtiden och över lag mer stimulanser i sitt liv såsom konst, utbildning, jobb man trivs med, hobbies, osv. som är möjliga genom sin sociala och ekonomiska kapital, vilket de lägre klasserna saknar.

För de lägre klasserna, som har mindre frihet i vardagen, mer krävande och mindre fria och lågt betalda jobb (eller arbetslös eller sjukdom), har ofta inga resurser och tid till exempel hobbies, mer sofistikerad former av träning, kulturell medverkan, osv. För den här gruppen, blir ofta den söta och onyttiga maten och tvn den enda kvarvarande formen av stimulans för att ge mening åt livet.

Men för välbeställt folk som kan investera tid och pengar i hobbies, kultur, musik, träning osv. får så pass mycket stimulans och glädje, att behovet av den höga dosen av njutning av energirik mat minskar. De har också en mer lovande framtid med barn och familj de också vill vara rädda om.

Denna klyfta kallar jag för hedonisk knapphet. Att fattiga helt enkelt saknar andra vägar till njutning än just mat.

Och detta accenderas av vårt nuvarande välfärdssystem. För den som lever på existensminimum, dvs. försörjningsstöd eller med till exempel löneutmätning eller skuldsnering får av förklarliga skäl behålla pengar för mat, men måste till exempel göra sig av med till exempel bilen (som ofta är vital för att kunna ta sig till jobb, träning och sociala aktiviteter). Detta cementerar att mat blir den sista möjligheten till någon slags njutning av tillvaron.

Jag skriver detta i egenskap av mig själv, där just frånvaron av möjligheter att kunna ta mig till exempel till badet för at tkollektivtrafiken inte går vissa dagar gjort att jag istället hamnar på ICA och äter glass.

Jag tror att alla vill göra rätt för sig, vare sig man är knarklangare eller äter onyttigt, men med ett system som berövar ens grundläggande möjligheter till stimulans och meningsfullhet, blir det bara maten kvar till slut. Och det förlorar vi alla på.

För den som ändå lyckats hitta annan mening och stimulans, som får tron på framtiden att växa, minskar behovet av extremt söt mat, och behöver inte längre maten som primär källa till njutning, det kan göra det lättare att vänja sig och uppskatta de nyttiga smakerna, eftersom stimulansen finns på andra håll och man är mer rädd om sin framtid