Återkomsten

För sju år sedan var jag som en liten fisk som simmade runt i frihet, när jag en dag föll offer för en krok. Jag blev uppfiskad och hamnade i ett litet terrarium. Jag kämpade för mina gälar och så var det en som sa att de kunde ordna något till mina gälar och jag svarade ja, han tog buren med mig och lastade den på en bil. Han lovade att jag skulle få komma till en ny värld av framgång och karriär.

Buren lastades på ett plan och vi flög upp högt upp i skyn,  och jag såg allt från ovan. Plötsligt sa han "nu får du simma i luften" och slängde ut buren ur planet och hamnade på en krok. Där hängde jag ovanför en vulkan. Hissen gungade och jag var rädd att linan skulle gå av när som helst.

Det knakade i linorna och så plötsligt blev hela himlen röd när COVID-19 bröt ut och tryckvågen fick linan att brista och korgen var i fritt fall. I den fallande hissen blev jag viktlös, varpå allt som tynger inom mig plötsligt blir viktlöshet under fallet mot, och då kan jag knuffa in mig och medan våningarna räknar ned så lyckas jag fånga en stormvind som gör att korgen kastas åt sidan och jag slungas ut - och hamnar på en strandkant där restriktionerna lättas. Där upptäcker jag att jag åter kan krypa ned i havet igen, och livet blev ljust igen.

Vi går mot mörkare tider nu men för mig är det tvärtom. Nu kommer ljuset!

Detta är första dagen på sju svåra år som jag upplever ljuset kommit tillbaka då jag för första gången på sju år kunde bada på ett badhus, något som var hela min själ.

Det hela började 2014 då jag var som en fisk som simmade i havet då jag plötsligt en dag i december för sju år blev uppfiskae och instängd i ett terrarium, som slängdes i en källare. Då kom en som som ville rädda mig och erbjuda mig att komma till nytt vatten, där min själ blev utlämnad till demoner där jag försöker skapa mig ett luftslott värld av framgång för att skapa ett artificellt ljus i den lilla svarta fängelsecell jag satt i, tagen som gisslan av mig själv, slavad att bygga upp en enorm bubbla kring musikbusiness och skulle dansa framför stjärnorna när en våg av regelvärk svepte med mig i buren från min trygga tillvaro ekonomiskt ned för ett stup till en vulkan ett rent helvete där mitt liv ekonomiska överlevnad låg som gissoan, jag i en bur upphängd på en krok i händerna på ett av världens största streamingföretag, där jag måste slåss mot väderkvarnar och goliat, samtidigt som jag blev utlämnad till att jobba på polackvillkor i en bransch som annars är högavlönad. Jag håller på att drunkna ekonomiskt och fått låna flera gånger från mina anhöriga. Sedan kastas jag ännu längre bort i desperation när hela tryckvågen från coronan får linan brister och hisskorgen i fritt fall mot vulkanen så blir jag tyngdlös varpå jag kan knuffa bort ett av det tunga skulderna som trycker på mig inne i korgen. När jag er siffrorna på rutan räkna ned och hisskorgen närmar sig kraschen i botten av lava så kastas jag runt i hisskorgen och jag måste låna ännu mer varpå min pappa ger mig ultimatum att avliva den verksamhet jag byggt upp med blod svett och tårar, då spelar jag med öppna kort med en av mina samarbetspartners och ett helt otroligt erbjudande som skulle rädda allt. I samband med att restriktionerna lättas så friställs jag från verksamheten mot en engångssumma som gör att jag kan släcka skulderna till mina anhöriga och som utläser en kraft som gör att jag som av en katapult skjutas ut från hisskorgen precis innan den slår i lavan och jag landar på strandkanten vid havet.

Kvar sitter jag med en kraschad kropp med fetma och blodtryck som nästan fick apparaten att explodera.

Men då var det som att jag äntligen fick börja om, i samband med övriga öppnandet av samhället kunnat kravla ned i vatten igen och bli den fisk jag alltid varit.

Det är som att den svartvita tv bilden plötsligt blir så färggladd.

Det enklaste sättet att gå ned i vikt är att befinna sig i en hiss som störtar 😁. För mig var coronakrisen en chans att ta mig ur det gisslan jag befunnit mig i nästan sju år.