Drunkningsolycka på badstranden
Hade en fruktansvärd dröm inatt. Efter skolan hoppade jag på fel buss som åkte förbi en badstrand, där jag hoppade av för jag var nyfiken varför det var så mycket folk, i synnerhet barnfamiljer där trots att vi kommit in i september. Man kunde ana att det inte var så värst varmt i vattnet då det var barn som vadade i vattnet men aldrig doppade sig. Då hör jag att några ungdomar mumlar om att ett mycket litet barn håller på att dö, och att ungdomarna, blått 14-15 år lägger det döende barnet läggs i en filt vid ett träd.
Jag ringer 112 och kommer fram till larmcentralen. De svarar "112 vad har hänt", jag säger att det har skett en drunkningsolycka på badstranden här vid xxx och larmoperatören är helt oförstående. Jag sa att jag inte minns riktigt vad stranden hette eller vart det var, och hon var fortfarande helt förstående i flera minuter då hon sa att hon inget kan göra till slut varpå hon frågade om jag hade geolokalisering påslagen i telefonen, vilket jag inte hade för att spara batteri.
Jag går in i menyn på telefonen och slår på GPS-tracking. Lokaliseringssymbolen syns i statusfältet och operatören säger "Bra, nu vet jag vart det är. Jag skickar hit en ambulans direkt".
Vid stranden finns en restaurangbungalow med bar, jag går dit och ser hur folk springer och alla skriker att ett barn håller på att dö.
Jag springer in på restaurangen och snackar med skräckslagna badgäster, med SOS-larmoperatören i telefonen, och Jag börjar höra sirener spring ur och ser att kommer det en 100 år gammal museiambulans förbi och jag undrar vad i helvete har politrukerna ställt till med nu som gör att de börjat använda museiambulanser. Nej visst, det var tydligen ambulansuppvisning på gården bredvid.
Det kommer en till ambulans, denna är inte heller en riktig ambulans utan en annan museikärra som svänger förbi, springer dit och skriker att det är allvar och sedan in i restaurangbungalowen igen för att hitta en toalett, den var givetvis sönderslagen, men försökte sätta mig ned och göra mina behov i ruinen men det gick inte utan att det skär sig samt att jag skulle möta upp ambulansen som var på väg, så jag fick gå utan tömning. Då hör jag att det kommer ännu fler folk, och jag springer ut när jag ser att de riktiga ambulansen kommit, och de säger att "tyvärr bebisen är redan död", jag får en fruktansvärd ångest att om jag bara hade haft platstjänsterna påslagna så kanske de hade hunnit i tid. Jag är i sådan chock så händerna domnar bort totalt. Jag ringer min farsa som kommer och hämta mig, vi åker hem till radhuset i Lidköping och där har pappa gjort pannkakor, men så säger han "Du kanske inte vill äta något nu", fast jag säger att jag vill. Men så måste jag springa in till mitt gamla pojkrum för att hinna lämna in en uppgift i skolan innan examen. Då vaknar jag.
Jag ringer 112 och kommer fram till larmcentralen. De svarar "112 vad har hänt", jag säger att det har skett en drunkningsolycka på badstranden här vid xxx och larmoperatören är helt oförstående. Jag sa att jag inte minns riktigt vad stranden hette eller vart det var, och hon var fortfarande helt förstående i flera minuter då hon sa att hon inget kan göra till slut varpå hon frågade om jag hade geolokalisering påslagen i telefonen, vilket jag inte hade för att spara batteri.
Jag går in i menyn på telefonen och slår på GPS-tracking. Lokaliseringssymbolen syns i statusfältet och operatören säger "Bra, nu vet jag vart det är. Jag skickar hit en ambulans direkt".
Vid stranden finns en restaurangbungalow med bar, jag går dit och ser hur folk springer och alla skriker att ett barn håller på att dö.
Jag springer in på restaurangen och snackar med skräckslagna badgäster, med SOS-larmoperatören i telefonen, och Jag börjar höra sirener spring ur och ser att kommer det en 100 år gammal museiambulans förbi och jag undrar vad i helvete har politrukerna ställt till med nu som gör att de börjat använda museiambulanser. Nej visst, det var tydligen ambulansuppvisning på gården bredvid.
Det kommer en till ambulans, denna är inte heller en riktig ambulans utan en annan museikärra som svänger förbi, springer dit och skriker att det är allvar och sedan in i restaurangbungalowen igen för att hitta en toalett, den var givetvis sönderslagen, men försökte sätta mig ned och göra mina behov i ruinen men det gick inte utan att det skär sig samt att jag skulle möta upp ambulansen som var på väg, så jag fick gå utan tömning. Då hör jag att det kommer ännu fler folk, och jag springer ut när jag ser att de riktiga ambulansen kommit, och de säger att "tyvärr bebisen är redan död", jag får en fruktansvärd ångest att om jag bara hade haft platstjänsterna påslagna så kanske de hade hunnit i tid. Jag är i sådan chock så händerna domnar bort totalt. Jag ringer min farsa som kommer och hämta mig, vi åker hem till radhuset i Lidköping och där har pappa gjort pannkakor, men så säger han "Du kanske inte vill äta något nu", fast jag säger att jag vill. Men så måste jag springa in till mitt gamla pojkrum för att hinna lämna in en uppgift i skolan innan examen. Då vaknar jag.
Kommentarer
Skicka en kommentar