Selektiv arbetsförmåga

Nedsatt eller selektiv arbetsförmåga orsak till ekonomiska problem? 

Jag har försökt leta efter information om skuldsättning baserad på att en individ utvecklar ett specialintresse som tar all dennes energi och tid från att sköta ett vanligt jobb, och inte psykiskt mäkta med att följa normen och göra plikt därmed inte kan generera tillräcklig inkomst, dvs. "selektiv arbetsförmåga" men inte hittat något fast detta är ett fenomen som ofta dyker upp i "Lyxfällan", dvs. personer som säger upp sig eller blir uppsagda för att deras specialintresse slukar all dess uppmärksamhet. Personen klarar därför inte att ge lika mycket ekonomiskt värde som denne förbrukar. 

Först och främst ifrågasätter jag inte nedsatt arbetsförmåga jag vill bara ta upp en intressant aspekt som fått för lite utrymme i samhällsdebatten nedan:

Jag har alltid funderat på en ouppmärksammad orsak till att personer med NPF kan få svåra ekonomiska problem, som inte bara härrör från impulsiv konsumtion eller svårigheter att få jobb / arbetsförmåga, utan där svårigheterna i arbetsförmåga är i sidled.

Det handlar om ekonomiska problem som uppstår av att en person med NPF har ett stort specialintresse, som denne brinner för. När man har NPF så är det ofta som så att förmågan att jobba varierar på vilket intresse man har. Om man ska göra något man inte är motiverad för, så klarar man inte av att prestera, men när det är något man har ett specialintresse kan man jobba hur mycket som helst.

Och då uppstår ett intressant typ av problem. Personen kanske då går på arbetspraktik på ett jobb denne rent teoretiskt sätt skulle klara av, men på grund av att detta inte ligger i hens intresse så sköter denne inte jobbet ordentligt och får sluta, och får senare a-kassa/sjukersättning eller något annat för arbetslösheten eller konstaterad nedsatt arbetsförmåga.

Men när personen "blivit fri" från det jobbiga och nu börjar grotta ned sig i sitt specialintresse, som att producera musik eller annat, och plötsligt drar till sig uppmärksamhet från myndigheter då specialintresset omsätter en mindre summa pengar, för lite efter skatt för att leva på, men ändå leder in personen in i ett svart företagande samt att dess ekonomiska stöd dras och även blir återkävd med stora skulder.

A-kassan anser då att personen inte är arbetslös eller så anses då personen ha en dold arbetsförmåga, eftersom om personen kan ägna 100 timmar i veckan åt sitt specialintresse, t.ex. musik och tjäna 2 000 kr på det i månaden, så är personen frisk nog att ta ett vanligt jobb.

Och då kommer vi till konflikten med samhällets syn. Personens problematik ligger då alltså i att personen bryter mot det ekonomiska systemet och endast vill ägna åt sig det som ligger i hens intresse, fast ej lönsamt för hen och resten av samhället. Man tänker då att, han precis som alla andra måste lära sig att kunna ta ett vanligt jobb istället för att ägna sig åt en hobby, även om det inte ligger i hens motivation.

Vart går då gränsen mellan funktionsnedsättning och att bara ta sig otillbörliga fördelar? Bara för at personen har en diagnos ska han få stöd att kunna göra som han vill, gå upp sent, ägna hela dagarna åt sitt specialintresse, medan andra "normala" måste inse verkligheten och gå upp och sköta vanligt arbete. Men här kommer dimensinonen att NPF just innebär svårigheter att just ta sig an sådant som är jobbigt. Ska systemet då acceptera den svårigheten och låta personen leva på bidrag för att få ägna sig åt sitt specialintresse utan krav och press, eller ska hen lära sig att ta ett tråkigt jobb för att vara som alla andra.

Just för att det ekonomiska systemet handlar om att ge och ta, det grubblar jag mycket på. För att få ta del av andras arbetsinsatser (som att äta mat som är producerad av andra, använda el någon annan producerad, bo i en bostad som någon annan äger osv.) måste denne kunna producera ett värde som de kan ge tillbaka som motsvarar värdet.

Det problem jag ser då är just hur problematiken för vissa av oss med NPF är att vi inte klarar av att producera rätt saker som marknaden kräver till marknadspris. Exemplet med specialintresset skulle tex.. fördjupas på så vis att om denne kunde få så mycket så den överlever på det, är det ju nga problem, då är det bara bra för alla att denne kan leva på specialintresset. Men ofta är det inte så. Möjligheterna att tjäna pengar på specialintresset blir begränsade på grund av bristande kontaktnät, att denne inte bor där sådana arbeten finns, inte har konventionell utbildning för detta (T.ex. att det är svårt att överleva på att göra musik om man inte bor i Stockholm, har rätt kontaktnät osv).

Det som ofta händer då är att personen (som i många avsnbitt av lyxfällan) inte klarar av att sköta sitt jobb för att specialintresset tar mycket energi och till slut säger upp sig eller blir uppsagd, och börjar visserligen hitta lite intäkter till specialintresset, men blir för lite pengar och energi kvar om de ska sköta det på ett legalt sätt. Detta slutar ofta med att personen får stora skatteskulder, näringsförbud och tvingas leva på existensminimum, marginaliseras och sedan bli av med allt roliga i livet.

Detta fenomen har jag sett otaliga gånger i Lyxfällan, bloggare med ADHD som är jätteduktiga på att skriva och få publik, men klara inte av att ett jobb på lager. Men det generar 10 000 från bloggen, men hon lever upp pengarna som skulle gå till skatt för annars klarar hon inte sig.

Det är som att tända en brasa för att värma sig, men förbränningen blir ofullständig så att det blir stora mängder giftig rök, som ger permanenta skador.

Sen för kanske specialintresset och framgångarna av det leder till storhetsvansinne att man ska lyckas, festar, resar, köper in dyrare utrustning på avbetalning.

Just det den där metaforen med ofullständig förbränning är lite min situation, min musik blev et specialintresse som blev företag men den blev för låg för att leva på. Men förlorade Aktivitetsersättning, A-kassa med mera och kan inte få tillbaka då musikskapandet visat på "arbetsförmåga".

Det jag tänker på då, är just att det är så synd att det kan gå så fruktansvärt fel för personer med AS för att de vill utveckla ett specialintresse som faktiskt skulle kunna hjälpa dem, men som istället fastnar i springorna i det ekonomiska systemet.