Selektiv arbetsförmåga del III

 Och då tror jag att det är dags att försöka spåna på svaret på högsta frågan i det ännu icke sända "Vem vill bli Miljardär" tävlingen: Hur kan man lösa problemet med selektiv arbetsförmåga?

Jag tänker mig att orsaken till specialintressen och väldigt snäva intressen som begränsar personens motivation och får personen att inte vilja testa på nya saker eller klara av sådant som inte ligger i ens motivation är att smalheten kommer ifrån att dessa intressen är "avbilder" av speciella händelser och minnen som utgör något som gett goda preferenser och att preferenserna då är att man vill "återskapa" dessa goda situationer i en värld man upplever blir allt "hårdare" och tuffare.

Tex. att intresset för en viss låt uppkom av minnet av när man hittade kärleken på konsertgolvet när de spelades.

Eller att intresset för just en viss hundras föddes efter att man såg en sådan hund på väg hem från sjukhuset när man fick beskedet att man är friskförklarad. Det skapas helt enkelt "identiteter", "bokmärken" som organiserar minnet.

Till exempel att mitt intresse från Spotify härstammar ifrån att Spotify var det enda program som gick att använda på den dator jag hade som strulade så mycket och att jag hade en crush på en klasskamrat som gav mig inviten och det gjorde att jag gav mig in i musikbranschen.

Det handlar alltså om minnen. 

Med detta sagt så menar jag inte att personer med AS ska tvingas jobba med som helst bara för att denne klarar av sitt specialintresse, men jag tycker att det är intressant att fundera på aspekten som i onödan gör att man missar livschanser som skulle kunna hjälpa en på grund av förutfattade bilder.

Att låta en grundskolelev slippa matten för att det inte är motiverade är inte en lösning eftersom det straffar denne i längden då de inte får sina betyg. Men kan eleven lära sig att hitta någon slags motivation i matte så att dennes superkraft "låses" upp i matten skulle kunna förändra dennes framtid.