Vi måste prata om vinterbadandets mörka sida

Nyligen kunde man läsa i många tidningar att Sverige och dess företag och jobb stått sig ganska bra under pandemin jämfört med andra länder och att det troligen har och göra med statens fina räddningspaket samt "soft lockdown". Men den riktiga ekonomiska härdsmältan kan ske långt senare! Enligt vissa kan det vara först nu som de riktiga konkursvågen inträffar när bland annat skatteanstånd förfaller och många företag åker på tunga återkrav på bland annat Omställningsstöd.

Nyligen skickade jag in en artikel till Insändareredaktionen på DN, som tyvärr inte verkar anta den, och efter två veckor kunde man skicka in den på nytt om man tyckte frågan var aktuell, men jag lägger upp den här istället för garanterad publicering. Så här skrev jag.

 Nu när pandemin äntligen verkar visa tecken på ett slutskede, i alla fall här i Sverige så är det många som andas ut, när man äntligen får samlas igen (i ett begränsat antal), restauranger får ha öppet längre tider osv.

Men det kan vara nu som det riktiga "dödshoppet" börjar. SVT rapporterade för några veckor sedan om företaget som gick omkull precis dagen innan restriktionerna upphävdes, efter över ett års kamp förgäves. De stängde ned dagen innan restriktionerna lättades. De är absolut inte ensamma om denna post-corona-relapser. många andra företag kommer troligen att försättas i konkurs när anstånden de fått hos Skatteverket förfaller till betalning. Utöver det har många företag fått stora återkrav på bland annat permitterings stöd.

 Jag är rädd att utsättningseffekten som uppstår när lockdownen gradvis släpper kan bli än så brutal, i för vissa företag och delar av samhället fall ännu mer brutalare än själva nedstängningen i sig förra våren.

Många företagare har under krisen lyckats hålla sig flytande genom att få olika former av anstånd, bidrag, permitterings stöd osv. Tyvärr visar det sig att dessa "livbojar" kommer med en förödande efterverkningar. Många företag har bland olika anstånd på moms och avgifter som går ut inom kort, andra har fått återkrav från Tillväxtverket och andra orkar inte kämpa mer.
För många företag innebär "biverkningarna" av stödet att det är först nu som de stora ekonomiska tragedierna kommer, när man inte kan betala de lån man tagit privat för att rädda sitt AB, eller inte kan betala tillbaka anståndet man beviljats för sin enskilda firma. Att restriktionerna hävs har i detta sammanhanget dessvärre ingen större betydelse eftersom det kommer ta tid att återhämta sig, men långivare, myndigheter och staten är snabba på att sätta de som inte kan betala tillbaka stödpengarna i konkurs.

Under pandemin har det varit mer socialt accepterat att misslyckas. Reglerna för a-kassan har till exempel lättats upp betydligt, taken har höjts rejält. Det blir en helt annan jargong i samhället där man är till för att hjälpa alla, istället för den "sköt dig själv och skit i andra" mentalitet som rått i Sverige. Tack vare detta har de, som redan innan pandemin legat pyrt till, fått "skjuts av vågen" för att kunna komma i arbete, genom att t.ex. otillgängliga jobb blivit tillgängliga när man kan arbeta hemifrån på grund av FHMs rekommendationer och det är lättare att tala om sina problem.

Jag är därför orolig att vi kommer få en "COVID-Lockdown Withdrawal Syndrome" (Ett egetmyntat begrepp?), ett slags utsättningssyndrom precis som när en patient trappar av sina starka värktabletter eller antidepressiva efter en lång och besvärlig operation, det kan bli väldigt jobbiga bakslag. Det kan innebära att gamla problem, som "konkurrerats ut" av coronan, kommer tillbaka, kanske med ännu större sprängkraft, eftersom både sociala och ekonomiska skyddsnät kommer bli ännu strängare för att återtjäna kostnaderna för alla lättnader man gjort under pandemin. Samtidigt kan nya insikter vi fått genom pandemin väga upp en del. För somliga har nämligen effekterna av restriktionerna med dess lättnader faktiskt gett ett "extraliv" efter tidigare misslyckanden men än värre fallhöjd än förut.
Undersökningar har visat att inte är under en kris utan i brytpunkten när tiderna blir bättre som självmorden ökar. Under en kris så blir även den värsta fienden en vän, och det blir mer socialt accepterat att ha problem, precis som SVT skrev om julen i år. Men om man sedan inte lyckats "rida på vågen" när alla andra får det bättre i samhället igen när ekonomin återhämtar sig, så blir det en ännu värre börda för den som misslyckats. Detta gäller både ekonomiskt och socialt och därför kan den psykiska ohälsan öka när krisen började ebba ut och alla fick det bättre men vissa inte fick följa med på uppgången.