A-kassan kräver att hunden avlivas

Tänk dig en artikel i en landsortstidning som denna: 

A-kassan kräver att hunden avlivas för att få ersättning: "Bedriver näringsverksamhet" enligt handläggaren

I mars 2020 blev dataprogrammeraren H från Eslöv arbetslös när hans största kund inom resebranschen fick skära ned till följd av COVID-19 utbrottet och resor till alla länder avråddes. H har en hund, J, som i november förra året antogs till en av världens största hundutställning som hölls i Göteborg, där han vann förstapris, 50 000 kr.

Hs arbetsgivare fick inte permitteringsstöd för att de hade tagit ut vinster under Januari 2020. Den 13 mars 2020 skrev han in sig på Arbetsförmedlingen och anmälde sig till A-kassan. Han noterade då att det fanns en fråga "Har du ett Husdjur?", och tänkte inte mer på vilket ultimatum den frågan innebär.

- Några dagar senare, den 17 mars ringer en tant från A-kassan och säger att de behöver ett intyg från veterinär att hunden är avlivad innan de kan bevilja ersättning från dagen efter dödsbeviset. Jag blev rasande och skrek henne i telefon och slängde telefonen i golvet så skärmen sprack. Jag  frågade varför de skulle vilja att jag tar livet av mitt "barn", som hunden är, säger han. 

Några dagar senare kommer ett avslagsbeslut på posten. Där står de att de behöver ha ett intyg på att hunden är avlivad eftersom den ger en viss (oregelbunden inkomst) som enligt Skatteverket är Näringsverksamhet samt att hunden tar upp minst 10 timmars arbete i veckan, vilket enligt dem skulle stå i vägen för att söka eller ta ett jobb. "Eftersom du har husdjur kan vi inte bevilja dig A-kassa eftersom husdjuret tar upp din tid och dessutom varit med i större hundutställningar där du fått skattepliktiga intäkter som uppgått till 300 000 de senaste tre åren. Därför behöver vi ett dödsbevis inskickat till oss som intygar att hunden har gått bort innan vi kan pröva ersättningen" står det i brevet.

Till saken är den att H har en funktionsnedsättning och en sjukdom som gör att han inte kan få barn, och inte heller klarar sociala relationer och därför får svårt att hitta en vän. J har varit hans största passion i livet och hjälpt honom under många svåra stunder och ser det som ett "barn" eller "livskamrat". "Det är helt ovärdigt i Sverige att man ska behöva ta livet av sina nära och kära för att få rätt till A-kassa, jag tror inte jag längre är i Sverige, det här är ju allt emot vad frihet och demokrati står för", säger han uppgivet. 

Först ska jag berätta den bra nyheten: Detta var inte en sann historia. Jag hittade på den för att ni ska förstå hur känns det för oss kulturarbetare när vi behöver ekonomisk hjälp! Vårt skapande och tillgängliggörande för andra fyller precis samma emotionella och sociala funktion som att ha en hund! Ändå ska vi ses som "giriga kapitalister" som inte bör "få statligt understöd för en olönsam näringsverksamhet" på grund av en lagstiftning som borde ha kasserats redan för ett stort antal sekel.

 Den är tänkt att illustrera det riktigt galna att vi som har låtar på Spotify eller andra kulturyttringar i princip är uteslutna från samtliga sociala skyddsnät som A-kassa.

För att vi har haft ett företag i perioder där vi av rent tur lyckats få in några hundra tusen till att sedan hamna utanför tjänsternas "Spotlights" och tappa alla intäkterna, så ses vi fortfarande som att bedriva "affärsverksamhet" eftersom jag en gång kom över momsgränsen. 

När nu coronakrisen drog in över världen och IT-uppdragen sviktade på grund av restriktioner fram och tillbaka, orsakade av en så otroligt korkad hantering av coronakrisen, och sanslöst vansinnig syn på de som har "enskild firma" så stod A-kassan iskall mot oss. För att få pengarna skulle vi i princip ha rensat Internet på allt det vi gjort, alla YouTube, Spotify, Instagram- kanaler osv. eftersom A-kassans stenåldersregler kräver att verksamheten hart "helt upphört".

Inte förens efter en pandemi som på ett brutalt sätt förstörde de ungas framtid och tog livet av nästan 14.000 personer bara i Sverige för att Kulturministern till slut skulle ordna fram åtminstone en tillfällig ändring i Juni 2021 som innebär att vissa marknadsföringsaktiviteter faktiskt får förekomma även om företaget är vilande fast man får A-kassa. Men även den är inte tillräcklig. För när man får betalt för att marknadsföra sig - då är det försäljning och då hamnar man åter igen på fel sida om körfältet.

Kultur är inte som vilken verksamhet helst

Regelverket för A-kassan och företag är ganska rimligt från början om man tittar på när dessa regler kom till. Att en a-kassa inte kan betalas ut förens kiosken är såld eller stängd, varulagret avyttrat, skulderna reglerade och personalen uppsagda är ganska självklart, eftersom A-kassan annars riskerade att skapa lönedumpning då folk med A-kassa kunde utföra tjänsterna billigare än de som arbetar utan A-kassa. 

Om kiosken sedan går dåligt så kan jag ju lägga in en annons i Lokalblaskan och skriva att "Jag överlåter kiosken för 400.000 kr. Ring xxxxx" och förhoppningsvis hitta en köpare. Sådana annonser hittar man ju var stans i varenda lokalblaska mellan vardagsbrotten såsom "Kollision i Korsningen" eller "Snattade cigaretter på ICA - får villkorligt".

Verksamheter som innefattar upphovsrätt är däremot betydligt mer komplicerade rent juridiskt. Upphovsrätten delas upp i ideell och ekonomisk rätt och den ideella rätten kan aldrig avsägas i Sverige.   Ekonomiska rätten går att överlåta.

Problemet med intäkter från kultur och  immateriella verksamheter är dels Oförutsägbarheten - att mycket mer hänger på tur än faktiskt insats. Man kan spendera 10 h och få 1 000 kr eller 1 h och få tio miljoner - beroende på slumpen, kontaktnät, nepotism.

Kulturell verksamhet fyller dessutom helt andra funktioner än "traditionella" företag som t.ex. stål, dataprogrammering, sjukvård etcetera då dess prestationer kan konsumeras i all oändlighet. En sjukvårdsinsats, limpa, bussresa kan bara upplevas eller konsumeras en gång. Sedan måste den produceras på nytt. Men immateriella rättigheter kan konsumeras hur många gånger som helst av obegränsat antal personer samtidigt via dagens digitala teknik. Och så är den beständig, då allt utgivet ska arkiveras för all framtid av Kungliga Biblioteket.

Det innebär att en när en kulturell affärsrörelse avvecklas för att det är bristande lönsamhet, så kommer ändå verksamheten att leva kvar lång tid efteråt, kanske för all framtid, eftersom prestationerna kan konsumeras om och om igen för all framtid. När sista korven är uppäten i korvkiosken så kan den bomma för gott. För korvarna finns inte mer. De har blivit till tarminnehåll och slutligen bajs...

Men musikaliska verk och digitala varor lever vidare. De kan fortsätta konsumeras om och om igen, och generera nya pengar. Eftersom publicering på digitala plattformar oftast innefattar avtal där distributören eller förlaget får oåterkallig rätt att för all framtid förfoga över verket och tjäna pengar på det, i utbyte mot en viss procent till upphovspersonen genom t.ex. STIM.

Och musiken fyller också en viktig funktion för både den som skriver, skapar, utövar och producerar den som de som konsumerar den. 

Att avveckla en musikverksamhet och återta innehållet enligt de kriterier som lagstiftningen kräver från marknaden, dvs. göra det otillgängligt för köp, är därför svårt, eftersom man i många fall har gett en oåterkallig upplåtelse för all framtid. En korkiosk är enkel att lägga ned ur den aspekten att när man slutat grilla korvar så är korvarna slut. Det finns inga prestationer kvar helt enkelt att nyttja. Verksamheten är upphörd.

Inom musiken är det så att även om man rent tekniskt säger upp de avtal som går att säga upp, kommer de ändå leva kvar i form av nedladdningar, streaming köp under en viss uppsägningstid men även efter den kommer kvarlevor finnas ute på nätet i form av piratkopior m.m. Och det finns en till allvarlig konsekvens. Eftersom innehållet bara hyrs via t.ex. månadsabonnemang som Spotify, så fungerar en avveckling av musikverksamheten som att affären skulle på något magiskt vis ta tillbaka alla varor som folk "köpt" där ur händerna på dem, vilket känns oerhört oförskämt mot sina kunder.

Som om jag vore bilhandlare, och jag inte kunde få a-kassa förens jag åkte och tog tillbaka alla bilar som jag sålt...

Ni förstår dilemmat. Företag som hanterar kulturyttringar kan inte ses på samma sätt som en korvkiosk eller godisaffär. Dagens regler som kräver att man måste göra sig av med allt fungerar inte för musiker. Jag kan visserligen köpa att man kan kräva att en musiker inte aktivt producerar nytt innehåll eller marknadsför nytt, men existerande innehåll är ju redan "släppt" så att säga, och går inte att ta tillbaka, eftersom det redan finns ett liv i dem.