Ekonomisk censur och obligatoriska F-skatten som en stor del av roten till allt elände för dagens kulturarbetare

Den 10 juni uppmärksammar Kulturnytt i P1 en rapport som skarpt kritiserar politisk styrning av Kulturen på så sätt att sökande kan känna sig pressade för att få pengar.

Några veckor innan beslutade regeringen att om ett undantag som låter arbetssökande fortsätta ha kvar sina kanaler utan att mista ersättningen för att snabbare komma tillbaka när situationen förbättrats.

SVT rapporterade för några veckor sedan om hur kulturarbetare relegerats från vidarutbetalningar hos AF kultur enbart för att de har "F-skatt".

Något som blev mycket tydligt under coronapandemin är att Sverige inte alls är så demokratiskt och fritt som vi fått lära oss. Jag skulle vilja, om ingen annan gjort det tidigard, mynta begreppen "ekonomisk censur" och "ekonomisk diktatur".

De två händelserna under coronavåren 2021 visar på att Sverige utövar en slags form av ekonomisk censur. Artister som blivit arbetslösa måste hålla truten och ta ned sina youtube-videos. Musiker som söker bidrag måste uppge en viss politisk aspekt.

Genom hot om indragna eller avvisade bidrag och konstiga skatteregler som i princip "svartlistar" kulturskapare från de flesta svenska trygghetssystem så kan kulturen aldrig bli fri.

F-skatt - andra klassens medborgare

18 Juni 2021 sände Sveriges Television ett reportage om att kulturarbetare nekats utbildning för att de har ett företag. Till SVT sa KLYS Verksamhetsledare Ulrica Källén att företagandet för det mesta inte är frivilligt, något som undertecknat själv lider av.

För roten till eländet som visat sig plåga kulturbranschen är den så kallade "F-skatten" som Skatteverket tvingar på kulturarbetare och en mycket konstig regel inom den svenska skattelagstiftningen som påtvingar kulturarbetare F-skatt om deras intäkter överstiger 30 000 kr per kalenderår.

Regeln om obligatorisk påtvingad F-skatt för kulturarbetare som ett år råkat få in mer än 30 000 kr så svartlistas man i princip från samtliga sociala trygghetssystem.

Man blir andra klassens medborgare. 

Man mister rätten till de flesta sociala skyddsnät. Inte nog med det, man åläggs bokföringsskyldighet under hot om två års fängelse vilket medför betydande olägenheter och kostnader.

På Skatteverkets hemsida kan man läsa att royaltyinkomster som är självständiga, varaktiga och "yrkesmässighet" (egentligen bara överskridit 30 000 kr på ett år) ska beskattas som näringsverksamhet.

Det är just detta som skapar trassel.

Kommunalskattereformen bakom den obligatoriska F-skattsedeln.

Jag har gjort en research och bland annat blicka ut över Östersjön där till exempel Finland kan i vissa fall betrakta passiva royaltyinkomster som avkastning på kapital i likhet med aktier. En sådan beskattning i Sverige tror jag hade kunnat underlätta situationen betydligt för kulturarbetarna.

Jag grävde vidare för att hitta roten till varför man valt att utforma det svenska regelverket på detta märkliga sätt, och bland annat tittat i förarbeten och domar till skattereformen 1991. Där hittade man en ledtråd i  proposition 1999/2000:2 Inkomstskattelagen, där SKLs förslag var att" Tanken bakom bestämmelsen är att den som får sådana inkomster från

någon näringsidkare skall anses så delaktig i utbetalarens verksamhet att

han själv skall redovisa inkomsten i inkomstslaget näringsverksamhet." där man refererar till 21 § KL. Vi har försökt slå upp vad KL betyder och först trodde jag att det handlade "Köplagen" som tillsatts efter 1990 års skattereform som lyder "Frågan om varan är felaktig skall bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när risken för varan går över på köparen. Säljaren svarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt även om felet visar sig först senare.".

Av detta kan man nu börja ana att roten till varför regelverket ser ut som det gör med att man ser att det ska beskattas som näringsverksamhet för att "personen är involverad i utbetalarens verksamhet" så att det utlöser dessa konstiga effekter för dess ekonomiska skyddsnät är Köplagens 21 § om fel i varan.

Att få intäkter från musik och annan kultur kan liknas vid ett tur spel. Det handlar om att komma på rätt spellista i rätt sammanhang. Ändå ska man, vid "vinst" betala 60-70% skatt på det hela. Man kunde lika gärna spelat på lotto i stället, då hade man sluppit skatten (och allt annat skit det medför) om man för en gång skull vann något.

Men nu tror jag förstår orsaken till det hela. Varför till exempel bankmedel kan beskattas som passiv inkomst av kapital medan musik och annan kultur ses som näringsverksamhet, dvs. självständigt arbete som kraschar de övriga skyddsnäten vad jag misstänker från det jag läst troligen för att kulturarbetaren har en juridisk förbindelse i royaltyn då det är en försäljningsverksamhet som går under 21 § Köplagen. Och det innebär att upphovsmännen bär en juridisk risk för till exempel att kunna stämmas för upphovsrättsintrång. Till skillnad från ägare av t.ex. aktier på fondkonto, där den enskilde spararen vanligtvis inte behöver stå till svars om företaget denne har aktier skulle råka släppa ut något som förgiftar en sjö.

Skadeståndsrisken som royalty medför skulle alltså kunna vara ett skäl till varför man påtvingar F-skattsedel, eftersom man då, som näringsidkare kan teckna ansvarsförsäkringar som gäller vid tvistemål vid t.ex. immateriella intrång, något som privatpersoner inte har. F-skatten är då en förutsättning för att sådana försäkringar ska kunna tecknas.

Näringsverksamhet ses idag som ett risktagande, det går ut på att näringsidkaren måste stå för samtliga  juridiska och ekonomiska risker, mot att de själv får förfoga över sina framgångar mot att betala sedvanliga skatter.

Enskild Näringsverksamhet är egentligen en bolagsform som egentligen inte borde finnas i ett sådant väletablerat land som Sverige. Det är egentligen en ganska farlig företagsform som utsätter innehavaren för obegränsad risk ekonomiskt och juridiskt. 

Inte bara när det gäller ekonomisk risk utan rykte. Tex. om en enskild näringsidkare bygger en hemsida åt en kund, som sedan visar sig använda näringsidkarens prestationer till kriminell verksamhet kan denne råka mycket illa ut. Att exponera sin privatekonomi och personnamn affärsmässigt kan vara en stor risk.

Fast gissningen ovan var fel men inte så dum. Utan KL var Kommunalskattelag och dennes punk 21 § verkade vara mer talande. 

På sidan 10 i uppsatsen "Royalty" (Sahlin, John. 2007, s. 9-10) skriver John om "Delaktighetsprincipen" som avgörande för att royalty ska beskattas som näringsverksamhet, och refererar till propositionen 1928:213 s. 261, och gör liknande parallell som mig, att man inte är lika involverad i verksamhet om man får ränta än om man får royalty. I den propositionen, hittade jag en hänvisning till förslag av paragraf 36 från kommunalskattekommittén, som borde vara Kommunalskattekommitén 1921.  När man skummar igenom de olika förarbetena så är min uppfattning att regeln kom till för att royalty från utlandet skulle beskattas inom landets gränser. 

Mycket intressant läsning om hur det problematiska regelverk som idag gör att kulturarbetare "relegeras" från Arbetsförmedlingens kurser, utförsäkras, förlorar A-kassan och hamnar i ett ekonomisk "diktatur" en gång i tiden troligen konstruerades för att utländska royaltyinkomster skulle deklareras i Sverige. Regelverk från en svunnen tid, då ingen i ens vildaste fantasi kunde tänka sig hypersnabb förmedling och distribution av musik, spel, filmer som vem som helst kan skapa med en dator.