Dags för en nyanserad syn på ADHD

Detta inlägg postades ursprungligen som en krönika i STRIVE nyhetsbrev

Jag hade kämpat i nästan ett decennium. Lagt ned en halv miljon kronor i direkta kostnader och obetald arbetstid på att få till det. Nämligen att bli en erkänd författare och musiker som skulle få framträda i ett stort tv-program. Det som alla slåss för. Nu var tanken att allt arbete, blod, svett, skulder och tårar skulle ge utdelning. Men så spolierades allt av den lilla rackaren - Corona viruset. Jag hade jobbat mig ohälsosam, satt mig i skuld och bränt på i nästan tio år, bara för att se det försvinna på ett ögonblick.

Några år innan hände samma sak inom musikkarriären. Jag hade precis lyckats slå igenom på en spellista när allt raserades av ett simpelt misstag. Jag pratar om problematiken med “gambling” om framgång i vårt samhälle. Där vi alla slåss om samma uppmärksamhet och lockas till att spendera tid, pengar och skuld på att förverkliga sig själva, skriva böcker, lansera dem och försöka bygga sig ett namn i de största kanalerna, de största spellistorna, radiokanalerna och tv-programmen.  Därefter var den TV-puck som slog nästa chans.

Men på något sätt är det inte så olikt speldjävulen. För hur duktig man än är, så är det tyvärr ändå slumpen och integritet som avgör vilka chanser man får i livet, att ens satsning ligger i tiden, är på rätt plats och att inte ett dödligt virus härjar.

De senaste året har jag sett flera liknande fall från bland annat tv-programmet Lyxfällan. Precis som jag har flera personer satsat alldeles för mycket på att självförverkligande skulle skapa den sociala och ekonomiska karriären, men som råkat ha otur och istället blivit skuldsatta då allt fördärvats när deras dröm skulle gå i uppfyllelse. Ett bra exempel är avsnittet i Verkligheten i P3 med Alex som satsade allt på att bli världsbäst på datorspelet Counter-Strike.

På samma sätt som en spelberoende kan spela sönder sin ekonomi och försaka sin hälsa och jobb för all framtid, kan en “framgångsgambler” försaka sin hälsa och skuldsätta sig svårt för att de satsar all energi på just sin idé som först bär sig men till slut krossas av ett enkelt misstag eller en global pandemi. Det blir som ett beroende, istället för att satsa sin energi på att leva hälsosamt, ha ett lite tråkigare liv (med ett normal betalt jobb), satsa på trygghet och istället göra nytta för samhället och bygga sin själ därifrån.

Den dagliga bombarderande av nyheter om snabba klipp på börsen, entreprenörer som säljer livsverk för miljarder eller den sjukskrivne som får gratisreklam för sin bok i Nyhetsmorgon som drygar ut sjukskrivningen, skapar ett slags “spelberoende” på “framgångskasinot”.

Jag har alltså insett att det här med att satsa tid, pengar och energi på självförverkligande genom kreativitet inte är helt olikt att spela på kasino. Jag anser att “framgångsgambling” är ett dolt men allvarligt samhällsproblem som slagit rot i tidsåldern där flagranta versionen av individualism full av podd-mikrofoner och självpromotion i Nyhetsmorgon, blivit den nya hårdvalutan för att bli accepterad i samhället. Det är särskilt viktigt om man inte tillhör det “normala”, tex. är född i utlandet, bor i brottsdrabbade Tensta eller har ADHD.

Jag är nämligen rädd att det finns ett dolt samband mellan dessa individualistiska strömningar och urholkande av det svenska välfärdshemmet som vi byggt upp under sekler. När kändisar glorifierar ADHD som källan till framgång i våra TV-soffor, är det inte svårt att räkna ut att de besparings-pressade handläggarna har en lågt hängande frukt att använda för att avslå ännu en svårt sjuk människa, för att “hon kan ju blogga från sängen och leva på det”. Men i realiteten är det inte så att du kan starta en blogg, podd, bok eller skiva och så kommer miljonerna in på direkten. Nej, tyvärr har jag insett att den framgång som påstås vara fördelen med ADHD i själva verket beror på samma sak som det varit sedan tusentals år tillbaka: Vem du känner, vart du bor, vilka kontakter du har och hur mycket pengar du kan spendera. Och just därför finns risken att många luras att bygga upp livsverk av luftslott som sedan skapar personliga tragedier när de sprängs på grund av allt tryck att försöka göra karriär på att outa sin psykiska ohälsa i sociala medier helt i onödan, när det egentligen handlar om slumpen.

Dagens framgångspress är som att säga att “Vann på lotto - tack vare sin diagnos - Kunde räkna ut raden i förväg”, men tyvärr, hur duktig man än är på siffror så är det lika svårt ändå. Mitt förslag för att skapa ett mer sunt förhållande till diagnoser och framgång är att de stora medierna börjar ta ansvar för vilket urval de gör. Att det inte bara handlar om hur många vargar som ska skjutas så fort Norrland nämns, ex-kriminella när man pratar om Tensta, sprängdåd i Malmö eller havererade vårdköer i Västra Götaland.

Att folk tänker efter lite extra innan de delar ännu ett inslag från Nyhetsmorgon eller Malou om hur “ADHD var superkraften som öppnade dörrarna - i ny bok”, då just spridningen av dessa skapar den extrema “framgångsinflation” som får fler att känna sig pressade att dela för mycket om sin psykiska ohälsa bara för att “hitta en ny intäktskälla”, när man precis fått avslag på aktivitetsersättningen.

Jag önskar också att det produceras fler rikstäckande dokumentära program om folks riktiga vardag i hela landet. Några exempel vore hur man med ADHD trivs med sitt lagerjobb i Skara och hur ADHDn gör en till en nyckelmedarbetare som håller rätt på address-etiketterna och en utmärkt truckförare. Det skulle skapa en bra och sansad förväntningar på livet hos NPF-personer istället för den överdrivet sötade verkligheten som våra influencers prackar på oss. Där anser jag att Sveriges Radio ligger i framkant, då de verkligen jobbar bra med nyansering och att se till att medverkande från hela landet kan höras i rikskanaler och inte bara det extremt super framgångsrika eller tragiska ödena.