Pandemin visar samhällets syn på kulturbarbetare

Under COVID-19 pandemin blev det tydligt vilken märklig syn samhället har på oss kulturarbetare. När konserterna ställdes in ställdes många kulturabetare på bar backe. På grund av orsaker vi tidigare nämnt på bloggen som att kulturella inkomster måste redovisas som näringsverksamhet, har många kulturarbetare obefintligt skyddsnät då de ofta är ofrivilliga företagare.

Den rådande synen bland makthavare är att kulturarbete är för roligt för att vara samhällsnyttigt. Därav ska de heller inte ha några skyddsnät när en dödlig pandemi lamslår världen. De bör ta riktiga jobb som t.ex. bli sopgubbe. Enligt den gamla högertesen ska arbete vara smutsigt, äckligt och tungt, inte ett nöje, vilket kulturen är.

Då har man glömt en viktig sak. Kulturarbetarna är precis lika samhällsnyttig som sopgubbarna eller matbutiksbiträdet. Bara för att det är kul är det inte onödigt, tvärt om.

På senare tid har flertalet forskningsstudier visat att musiken kan fungera som lugnande medicin, något som arbetsmiljötidskriften Prevent nyligen rapporterade om.

Enligt Wikipedia är kultur och konst det som utgör DNAt för mänsklig civilisation och just bearbetningen som kulturella uttryck gör är essentiell för att människor ska hantera den komplexa omvärld vi lever i.

Därav är en kulturarbetare lika samhällsnyttig som sopgubbarna som hämtar soporna. Musiken på streamingtjänster är lika samhällsviktig som grönsakerna på ICA.

Kanske kan pandemin bli revolutionen som en gång för alla förändrar det här. I somras ändrades reglerna för A-kassan tillfälligt så att man ska kunna få ha en viss marknadsföring för att snabbt komma tillbaka när krisen är över. Reglerna ska gälla fram tills årsskiftet.

Precis som sopgubben ser till att hålla den fysiska världen ren från skräp ser musikern ser till att städa våra hjärnor från intryck.

Källa

https://www.forskning.se/2019/01/21/darfor-gor-konsten-kroppen-glad/